lyckoslanten

Idag är det sista dagen för oss att kunna komma till Inca och se vart min bror ligger begravd. Vi skulle hyra en bil ihotellreceptionen men när den väl kom dit så fick jag inte hyra den då jag inte hade mitt körkort, spelade ingen roll att det hade blivit stulet och jag hade en polisanmälan suck. Det slutade med att vi checkade ut från hotellet och se tog en taxi därifrån upp till Inca, vi hade inte tid att åka förbi sjukhuset där brorsan dog utan jag fick ta några bilder genom taxirutan, nu så här i efterhand så är det bara att konstatera att jag nog inte hade hittat till kyrkogården själv. Så skönt att taxin stod kvar med allt bagage utanför och vänta medans vi skulle in och leta efter graven. Vi sprang runt runt och runt men vi kunde inte hitta den, så till slut fick jag nog lite panik och bara ropade rakt ut - Ge mig ett tecken vad som helst, en fågel, en blixt, snälla jag kan inte åka härifrån innan. Vi sprang vidare och då helt plötsligt plinga en klocka på kyrkogården, där står en liten gammal man som på spanska berättar att kyrkogården stänger för kvällen. Lilly förklarade för honom med både engelska samt lite spanska att vi behövde hjälp att hitta graven så vi fick lite hjälp av honom men det sluta med att Jennifer hitta graven, siffrorna syntes väldigt dåligt men vi fann den till slut. Puh...... Lättnaden va enorm och gråten satte sig i halsen och tårarna rann. Äntligen tillsammans igen efter 4.5 år.

Väldigt fin kyrkogård, här kan du vila i frid

Jag älskar dig för alltid